Busslinje åtta mot kärleken

Jag tror det var nästan en vecka sedan jag bloggade sist, eller så var det inte det, men med tanke på att jag både minns och hör som en pensionär vid 17 års ålder litar jag verkligen inte på mig själv. 17 snart 70, elelr hur var det nu?

Idag har jag gjort ganska mycket, bland annat varit i skolan, simmat, sjungit julsång med Samuel, ridit Snekkja och inte blivit förbiåkt av bussen hem. Snekkja var väl lite tveksam till en början, saken är väl den att hon är en dam och damer säger man inte åt dem vad de ska göra, man lämnar en ansökan och hoppas på att få den behandlad inom 7 dagar. Det är dock inte ett koncept som håller när jag rider dressyr och ett tag stod hon på händer och gjorde piruetter. Sedan började fröken lyssna i alla fall och då gick det bra.

Att bussen hem inte åkte förbi gjorde att nu är den uppe i 50/50 att åka förbi eller stanna. Det är ändå rätt ra statistik om man jämför med förut...