Ibland önskar jag

Ibland så önskar jag att jag kunde vara mer som de där personerna jag inspireras av. Originellare, starkare, kreativare, intressantare, svårare. Ha alla de där talangerna som jag fascineras av, vara en person som också kan inspirera. 

Ibland önskar jag att jag visste mycket mer än jag vet. Att jag kunde svara på alla knepiga frågeställningar som finns, att jag kunde känna till hemligheten bakom allt. Inte allvetande, inte veta allt om allt, bara veta det det där som spelar roll. En nyckelspelare i tanken.

Ibland så önskar jag att personer inte försvann. Tomheten som de lämnar efter sig är så svår att hantera, hur fyller man upp tomrummet efter någon alldeles speciell? När en person försvinner så försvinner så mycket mer, en liten bit av mig skakas om och förintas också. En person kan vara så mycket mer än det fysiska, det som man vid första anblick ser. En person kan vara trygghet. Vad händer då när den personen försvinner?

Ibland så inser jag hur glad jag är över att jag är jag, att jag kan förändra mitt liv precis hur jag vill, bli exakt vem jag vill vara. Att jag kan lära mig och upptäcka allt som jag vill veta, att jag kan rädda så många människor och laga tomma hål.

Ibland så inser jag att jag är den jag vill vara.