Även om jag lämnar dig nu för andra gator och torg är jag aldrig långt bort ifrån dig

Helgen var sjukt awesome och eftersom det inte blev något bloggande om det igår kommer det nu. Det var sjukt kul att träffa de tre underbart fina människorna och jag med min separationsångest satt med tårar i ögonen på vägen hem. Jag är inte alltid riktigt så illa när det gäller att träffa kompisar, men Frey, Kosi och Bea bor ju så långt ner i landet och det är svårt att åka dit, så det är nog långt kvar tills jag träffar dem igen. Det är synd.

En lite rolig grej som hände igår var i alla fall att jag träffade en tjej jag var på läger med för ett par år sedan på tåget hem. Jag tyckte jag kände igen henne och var jättetveksam på om jag skulle säga något, men så frågade jag om det var hon i alla fall och det var det och så blev det en väldigt trevlig resa sista biten hem. Det är därför man ska våga chansa och fråga, för det värsta som kan hända är ändå bara att det inte är rätt person. Jag  brukar försöka påminna mig själv om det, för livet blir så mycket roligare om man vågar chansa.

För övrigt tror jag jag är inne i någon slags driftig period nu när jag helt enkelt får saker gjort. Igår möblerade jag om i mitt rum och u har jag en annan sak på gång, i år se hur det går med den. Hoppas det går bra  i alla fall, för jag är pepp på förändringar i vardagen.